divine indulgence
Tänk jul. Stora snöflingor som dalar och även om rädslan för smuts övervinner önskan om att fånga de vita miraklen på tungan så är känslan untouchable. Tänk julmarknad. Kanderade safirröda äpplen, brända mandlar och som namnet tyder på även insisterar att bränna din tunga och du förbannar dina alltför ivriga fingrar.
För att lätta smärtan trycker du tungan mot en frostig stång och återupplever barndomen samtidigt som du utrycker din ilska när dina vänner långsamt fortsätter gå i ovisshet om din idioti
"ÄNTA! ak ikker shlast! ALLÅ ÄNTA Å! ÄLP! ".
Och när du står där, hjälplös med sungan örbannashl shlastshlistrad kommer dödsstöten. Doften. Doften som är så omtalad. Doften som ger mig spaghettiben och tunghäfta (bokstavligen).
Friterad sillkeslen batter som blir så gudomligt crisp. Pudrad med florsocker eller dränkt i kolasås.
Lyssna på änglakören som sjunger Alleluja!
Tack vare min förmåga att dregla som en St. Bernard i denna situation är jag fri och sprintar snabbare än somalierna mot mina divine CHURROS.
Koka kolasås. Såhär.
2 port
0.5 dl strösocker
0.5 dl sirap
1 dl grädde
50 gr smör
1 nypa havssalt
1 nypa vaniljsocker, om du vill. Tycker det är gott utan också!
Steg 1. Ta tag i närmsta viktväktare med ett fast tag i håret och den andra i kalsongerna. Kasta ut med huvudet före.
Steg 2. Koka upp allt förutom ena halvan smör. Låt det koka tills den blir härligt kolasåsig. Akta fingertjorvarna, det blir varmt. Inget pill.
Steg 3. Åh vilken fin gyllene kolasås du har! Blanda i sista delen av smöret så det hela får en fin glans & glamour.
.
.
Åhåjhåhåhåj. Gottigt. Dags för sista skottet i pistolen. Churroos! Arrrrriba-riiba!
125 gr vetemjöl
1 tsk bakpulver
1 msk smaklös olja
ca 2 dl hett vatten
Steg 1. Blanda vetemjöl, bakpulver och olja.
Steg 2. Blanda i vatten gradvis tills du har en fin slät smet. Ganska fast ska den vara.
Steg 3. Få ner allt i en spritspåse sen är det bara att fritera tills de är alldeles gyllenbruna och fina. Torka av på hushållspapper och fort som satan;
Steg 4. Lägg upp. Dränk i kolasås.
Eller spritsa in den inuti, men jag tycker det är slöseri med tid.
Det är något gudomligt fint i att kladda ner hela hakan och fingrarna med otämjbar kolasås.
.
Jag sprinklade lite blommor på. Bara för eran skull.
Var inte rädda för att fritera. Eller göra kolasås. Tro mig, jag är den största katastrofen som ett kök någonsin har skådat. Sanningen är att mina kastruller skramlar av rädsla så fort jag sätter foten i köket.
Oavsett. Kör ändå. Jag lovar att du kommer få ut någonting gott utav det oavsett!
Kommentarer
Trackback
